Att överleva vintern

Så här års är det normalt att gräva ner sig i en minidepression. Trädgården vissnar, byxorna måste ha långa ben, man drömmer om tjocka halsdukar och ännu tjockare mössor. Allt är grått, grått och vått.
Varför kunde vi inte fått samma favör som grodor, hasselmöss, grävlingar och björnar? Bara dra sig tillbaka till något mysigt ställe och invänta våren. Inga matbekymmer och komma ut slanka och fina lagom till vårsäsongen.
Djuren har många fler valmöjligheter än vi. Läste på en sida det här inspirerande tipset: "Att dö när vintern kommer är ett sätt att lösa problematiken med en kall vinter".
Jaha, lite väl drastiskt kanske. Man förmodas producera en liten larv som ska ta hand om släktens fortlevnad och själv dra sig tillbaka lite diskret.
Fåglarna har det ju ganska kul om de har vett att utnyttja vingarna. De drar söderut och lever loppan runt Medelhavet eller vart de nu styr kosan. Mänskliga individer med god ekonomi och arbetsbefriad tillvaro gör likadant. Ett ganska trevligt alternativ om det inte vore för  larverna. Jag måste absolut ha koll på mina larver även vintertid.
Sorgligt nog är jag ingen sån där svep-en-pläd-omkring-dig-och-läs-en-bok-typ. Ska jag läsa en bok vill jag sitta i skuggan under plommonträdet och det är inte att tänka på. Där haglar det halvruttna plommon numera.
Bästa sättet är att krypa under täcket och bara stiga upp när hungern gör sig påmind. En lättvariant av björndvala kan man säga.