Alla våra barn

Jag är förbryllad. En liten pojke hittas död på en strand, någon tar en bild, någon publicerar den  Och plötsligt är hela världen ett enda stort leende flyktingmottagande. Företagsledare överträffar varandra i givmildhet och statschefer kollar yrvaket på medborgare som vill ÖKA flyktingmottagandet. Och på statschefers vis tar man snabbt till sig den nya trenden och välkomnar flyktingarna vid gränsen. Utom i Ungern förstås. Ungerska politiker är totalt okänsliga för trender.
Men Merkel har snabbt upphöjts till moder Teresa och blivit sinnebilden för allt gott. Det är ofattbart att opinionen kan svänga så snabbt.
Det måste vara ruskigt jobbigt att vara sverigedemokrat just nu. Inte ens små föraktfulla leenden när nya fasansbilder publicerar tolereras. Utskällningarna duggar tätt. Ska opinionssiffrorna äntligen svänga nedåt eller är sympatisörerna oemottagliga?
För trender behöver inte alltid vara dåliga. Godhetstrender får mycket gärna växa och frodas, tråkigt bara att ett litet barn måste dö för att den skulle få luft under vingarna.
Vi visste ju redan innan att små barn dör i krig, dör under flykt, dör av sjukdomar, svält och misshandel. Vi har sett massor av bilder på döda och döende barn. Men Alans öde blev vårt. Han blev vårt barn.
Det är så mycket lättare att identifiera sig med ett litet sött, ljushyat barn. Hade reaktionen blivit densamma om ett litet utsvultet, svart barn spolats upp på den där stranden? Säkert inte, Och jag skäms lite för att just det här barnets öde påverkade mig mer än alla de andras.
Men jag är glad att opinionen svängt och att hjälppengar strömmar in. Det skulle bara känts ännu bättre om alla barn fick vara våra barn.