Livat med en katt

Och nu över till någonting helt annat,som man brukar säga i Rapport när vändningarna blir för tvära.
Jag läste att Gubbe och katt kommit ut i pocket. Köp den! Läs den! Det är en helt underbar bok om en katt som flyttar in, helt obekymrad om att värdfolket ställer sig kallsinniga till nya familjemedlemmar. Fast katter är viljestarka och författaren Nils Uddenberg och katten delar till slut både hus och säng.
Den är en av de bästa kattböcker jag läst, tätt följd av första boken om Gatukatten Bob.

Så jag tänkte det kunde vara dags att presentera Katten i mitt liv.Min katt kallas Trollet, Trolle, Måns, Katten och Fy. Och Du under förtroliga samtal.
Vi är blodssystrar kan man säga. Vi har alltså delat blod, åtminstone mitt. Katten är nämligen en lättstött typ som gärna använder tänder och klor om hon är missbelåten med något i hushållet. Fast oftast nöjer hon sig med att gå ner i källaren och skrika sig hes. Där är husets bästa akustik. Eller så trippar hon runt och öppnar dörrar och skåp till förbjudna områden. Bara för att visa att hon kan!
Men jag förlåter allt för vår morgonritual. Den börjar med att jag stiger upp. Medan jag sitter på toaletten mornar Katten sig på katters vis. Sedan kollar vi nyheter på telefonen tillsammans och diskuterar sådant som behöver diskuteras. Hon håller nästan alltid med mig.
Efter det menar Katten att det är frukostdag och jag serverar. Gourmet Perle ska det vara, annars biter hon mig i hasorna. Hon luktar lite avvaktande på innehållet i skålen och meddelar att hon vill gå ut före maten. Det här gäller bara dagar med hyfsat väder. På vintern utgår promenaden helt.
Men oftast går hon iväg, för ägorna måste inspekteras och jag vill laga frukost till mig själv.
Rostat bröd med marmelad och ost. Och kaffe. Inte för att jag biter någon om något annat skulle serveras, men det är snudd på. Förlåt alla hälsoprofeter.
Inspektionsrundan går ut på att kolla eventuella inkräktare. Andra katter är inte välkomna (med undantag för den vackre gule som bor i bondgården bredvid). Nu är det så att Katten är en feg katt så stora, morska katter gör hon inget åt förrän hennes personal (jag och Mannen) följer med ut som stödtrupp. Däremot är hon inte ett dugg rädd för fåglar, grodor och igelkottar så det finns gott om inkräktare som stärker hennes ego.
När hon kommer in, äter vi vår frukost och sedan kelar vi en stund samtidigt som vi utstöter små nöjda ljud och stryker oss mot varandra.
Efter det tycker både hon och jag att det är dags för en liten lur. Mannen sover fortfarande så varför stöka runt när man kan kura i en varm säng?
Sådant är pensionärslivet med katt.