I den här lilla byn röstade var fjärde medborgare på ett parti vars idéer fötts i ideologier som förnekar människors lika värde. Skulle det varit val idag hade siffran säkert blivit ännu högre. En del partianhängare förnekar att länken bakåt finns kvar, men aldrig har jag stött på någon partisympatisör som anser att flyktingar och tiggare är jämlikar och ska behandlas som sådana.
Det sägs att det här är ett demokratiskt valt parti som vi måste respektera. Partiets framgångar bör ge det tillträde till det allra heligaste - till samhällets hjärta.
Och långsamt blir partiets tankar accepterade och sprids till andra partier.
Jag läste för en tid sedan om andra världskriget och tiden före. Innan nazismen etablerat sig drog huligangrupper runt, förstörde och brände hus, misshandlade judar och andra misshagliga individer. Partiets hjärntrust följde regelboken och sa sig förkasta våldsmetoder. Huliganer hörde inte hemma i partiet. Men bakom stängda dörrar diskuterades taktik och strategier:
- Låt huliganerna härja, sprida misstro och förlängningen hat mot våra fiender. Vi ligger lågt, men sedan vi väl fått folkets stöd tar vi över både kroppar och själar.
Och strategin höll. Huliganerna blev SS-män och långsamt vandes ett helt folk vid att styras och att hata. Det kan tyckas obegripligt att "vanliga hederliga människor" kan önska sina medmänniskor död och outhärdliga plågor. Men så blev det. Vi är flockdjur och vill man vara med i flocken måste man följa flockviljan.
I den lilla byn vill flockviljan inte bo sida vid sida med flyktingar eller med någon som inte ser ut och låter som en bybo. Tilltänkta flyktingboenden fick kalla handen av bytinget.
Då ordnade några oliktänkande en manifestation för att visa att det minsann fanns öppna hjärtan också i den här byn. Jag vet inte hur det gick. I dagens tidningar har jag inte hittat något om manifestationen.
Och jag gick inte dit. För jag är rädd och feg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar