Lite trist att fortfarande vara en gnällig tant som skriker på hjälp i tid och otid. Den enda ställning som mina mörbultade revben gillar är hängmatteställning. Jag bygger upp en liten kokong i soffan, krånglar under stön ner mig i den och ligger där och dagdrömmer. Eller läser.
Jag har precis läst ut 100 steg från Bombay till Paris. Den lär vara filmad men jag har inte sett den och tror nog att boken är bäst. Den doftar indiska och franska kryddor i en förförisk  blandning och man förpassas till de restaurangkök kocken (huvudpersonen) passerar på vägen mot toppen.

Författaren Richard C Morais styrka, tycker jag, är hans miljöskildringar. Jag gillar att kliva runt i hans fotspår och själv skapa de världar han beskriver.  Det kan man inte göra när filmen serverar allt färdigt i fyrfärg.
Det är inte en av de böcker man minns länge efteråt, men precis lagom ansträngande för en konvalescent.