Jag är storkonsument av böcker och anser därför att jag borde vara som klippt och skuren för en karriär som succéförfattare. Honorar borde välla in, Malou borde tigga och be om en soffintervju. Vackra pojkar stå på kö för att bli min nästa boyfriend.
Icke så. Vad är det som gör att de utvalda kan blåsa liv i sina pappersfigurer? Långt ifrån alla har talangen, men de välsignades alster slukar jag och avundas.
Just nu läser jag Jojo Moyes Etthundra mil. Inte lika bra som den tidigare Livet efter dig, men i alla fall en bok jag inte släpper.
Men tillbaka till mig. Det är inte det att jag inte försökt, men figurerna blir spratteldockor som bara rör sig när jag drar i snöret. Inget eget liv alls.
En gång (det var märk väl före 50 nyanser av grått) tänkte jag storsatsa på en uppseendeväckande, frispråkig vuxenbok i romancegenren. Det föll på att jag inte har tillräcklig erfarenhet, varken teoretiskt eller rent praktiskt.
Tror jag prövar med en barnbok i stället. Visserligen satsar jag inte på nobelpriset, men frågan är om barnböcker ger de snabba cash jag är ute efter.

En blogg måste ha ett tema. Min har inget. Det är bara lite funderingar som jag delar med katten när vi ätit frukost tillsammans.
I går var jag på marknad. Jag älskar OCH hatar marknader. Alldeles för mycket folk - och härligt trångt med folk i krulliga peruker, fula t-shirts och ännu fulare hattar. En bedövande doft av vidbränt svin, vilt eller tamt, blandas med doften av sockriga munkar. Jag äter cancergrillat spett med strålande aptit och tycker att hemgjorda, målade måsar är jättegulliga. Och jättefula.
Jag får ont i fötterna och lullar runt halvblind eftersom jag har svårt att se i motsol. Jag ska aldrig mer gå på marknad och nästa år är jag tillbaka.

Underbar dag för skörd. Så här vackra var vinbären. Nu ligger de i frysen.

 Vakna människa, solen skiner. Dags att plocka ogräs. Fast här ryms det inget.

Vi svenskar är ett konstigt folk. Finns det till exempel något annat folkslag som gillar att sitta på dyngsura gräsmattor, äta paj och dricka vin?Och samtidigt sjunga för full hals. Samtidigt lullar en och annan filtlös runt lite småfull, små barn jagar varandra, tonåringar skrider fram och är coola, bebisar ammas, mormor försöker komma upp ur det som förr kallades brassestol och längst fram står någon och sjunger att han tror på sommaren.
Det kallas allsångskväll.

Glömde nämna att min katt är en HSC (highly sensitive cat).

Malmö har fått sitt första kattcaf'e läste jag i Aftonbladet.  Frågade Trollet om hon kunde tänka sig att ta en fika med mig. Förstod av svansföringen att hon inte kunde tänka sig något värre. Jag hade inte kommit oskadd från den träffen.

Finns det verkligen katter som gillar att gå på café?

Lite trist att fortfarande vara en gnällig tant som skriker på hjälp i tid och otid. Den enda ställning som mina mörbultade revben gillar är hängmatteställning. Jag bygger upp en liten kokong i soffan, krånglar under stön ner mig i den och ligger där och dagdrömmer. Eller läser.
Jag har precis läst ut 100 steg från Bombay till Paris. Den lär vara filmad men jag har inte sett den och tror nog att boken är bäst. Den doftar indiska och franska kryddor i en förförisk  blandning och man förpassas till de restaurangkök kocken (huvudpersonen) passerar på vägen mot toppen.

Författaren Richard C Morais styrka, tycker jag, är hans miljöskildringar. Jag gillar att kliva runt i hans fotspår och själv skapa de världar han beskriver.  Det kan man inte göra när filmen serverar allt färdigt i fyrfärg.
Det är inte en av de böcker man minns länge efteråt, men precis lagom ansträngande för en konvalescent.

Ramlade i växthuset i går. Det är ungefär lika långt som jag, så jag fyllde det mesta av utrymmet, spräckte en vattenkanna (välfylld), och  körde näsan i en kruka med tobaksplantor fast jag inte ens röker. Låg kvar en stund och tänkte på herr Doktorn som dagen innan föreslagit att jag inte skulle ramla. Skelettet var inte som förr. Jag höll med om att inte ramla och att skelettet inte var så välbevarat. Men tänkte att en gång är ingen gång och testa kan man väl få? Det gick så där.