Men nu har jag läst två på raken som bränt sig fast i minnet för gott, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist och Simma med de drunknade av Lars Mytting.
Malmquist bok handlar om honom själv, om det år då han fick en dotter, miste sin egen far och sin dotters mor. På drygt 300 pocketsidor ryms så mycket känslor att sidorna borde läcka tårar och blod.
Det här är hans första verk på prosa, tidigare har han utkommit med ett antal diktsamlingar.
Det märks att det är en poet som skriver, han kan sätta ord på det han känner och gör det utan förskönande omskrivningar.
Toms fästmö Karin dör ett tag efter att hon förlösts med kejsarsnitt i förtid. Karin får aldrig se sin dotter, möjligen kan hon i nedsövt tillstånd känna dotterns doft från den snuttefilt som Tom bär mellan intensiven där Karin ligger och neonatalavdelningen där den för tidigt födda dottern ligger i kuvös. Men innan hon sövs ner hinner hon ge dottern namnet Livia.
Karin dör och Tom kommer hem med Livia,en dotter som enligt myndigheterna inte har någon far. Tom och Karin var inte gifta och något faderskapserkännande var knappast aktuellt i kaoset kring Karin och Livia. Mitt i sorgen tvingas Tom anhålla om rätten att vårda sin egen dotter.
En bok som kramar om själen och får en att inse hur mycket man har att förlora. Och det är alltid en nyttig påminnelse.
Norrmannen Lars Myttings bok handlar också om liv, kärlek och sorg. Och om en förlorad mamma. Mytting är inte debutant i romanfacket. För tio år sedan kom romanen Hästkrafter, men det är framför allt boken Ved som gjort honom känd. Det är en renodlad faktabok som inte lämnar något som handlar om ved outforskat. Den är närmast en kultbok för den machokultur som handlar om jakt, fiske, äventyr ...Och ved.
Simma med de drunknade kom ut i Norge för två år sedan och finns nu i pocket på svenska. Myttings förkärlek för trä får fritt spelrum här och man både ser, doftar och känner de träslag han så kärleksfullt beskriver. Sak samma med andra saker i huvudpersonen Edvards värld, Leican som han ofta ser världen igenom, potatisen som nästan får status som familjemedlemmar och bilarna som liksom i Hästkrafter har en central plats. Det kan låta lite gubbigt och grabbigt, men i Myttings version är det accessoarer som gör personerna trovärdiga.
Det är en bok om liv som förgiftas av hemligheter, om familjetragedier, om sorg, men också om djupaste kärlek. En bladvändare, läste jag någonstans, och det stämmer..Jag missade nästan en hel natt bara för att jag inte kunde stänga boken.
Centralt är en olycka för 20 år sedan då Edvards föräldrar omkom under mystiska omständigheter. Edvard var då tre år och försvann i samband med olyckan för att dyka upp fyra dagar senare. Vad som hänt de här dagarna är en gåta som han till slut måste hitta svaret på. Han ger sig ut på en resa som leder till mer än han önskat.
